Kingsbarns, St Andrews Skottland

Recensera eller fråga om tips...
MaxP
Inlägg: 4778
Blev medlem: 11 maj 2014, 22:05
Kontakt:

I fjol runt denna tid spenderade jag och tre vänner (2 ytterligare låghcpare och en 25hcpare) 5 dagar i Skottland, vi spelade golf på 4 av dessa och fick uppleva en massa roligt. En av banorna vi spelade var Kingsbarns, en modern linksbana som var färdigbyggd 2005 längs Atlantens kust.
Faktum var att vi inte hade tänkt spela Kingsbarns, vi hade köpt ett paket med 4st greenfees där Kingsbarns inte ingick men efter att ha träffat en fyrboll amerikaner på en av pubarna som kallade det en av de bästa banorna de spelat så blev valet lätt.

Bokning; Vår bokning gjordes genom en bekant till vår fjärde man, Fraser Oggstone, ägare till Oggstones on Main Street ett fint hotell ungefär mitt i St Andrews stad. Originellt bokade vi som sagt 5 nätter samt 4 greenfees och betalade ganska precis 1100 pund per person för detta, i det priset ingick St Andrews New och Old Course samt två lite mindre kända banor strax utanför stan. Bokningen av tid på Kingsbarns gick därför också genom Fraser när vi väl var på plats, faktiskt var det kvällen innan runt 20 som vi bokade vår starttid nästa morgon.

Pris; Tre av oss var PGA-medlemmar och kunde med vårt kort får halv greenfee - 95 pund - ordinarie greenfee var alltså 180 pund. På klubbar som dessa innebär det att du blir medlem för en dag, du får nyttja allt från omklädningsrum till träningsområden och rangebollar.

Klubb/bana; Klubben och banan är som sagt väldigt modern, även om du inte får den känslan när du kör av vägen mot klubben. Genom de stora grindarna och in på deras område känns det som gård av typen du kunde se i en Sherlock Holmes-film, stora hedar med lågt gräs som kantas av hög, tät sko. När du kommer förbi dessa hedar så når du klubbhuset. Känslan var att de försökt kopiera R&A så gott det går. Den unga klubben är ändå anrik på något sätt, med flera British Open-kval och några ET-tävlingar spelade där redan.

Banan är dessutom ett monster, om de vill. Vi vågade inte ställa oss längst bak för dagen utan nöjde oss med näst längst bak av de 6 tee-valen som fanns. Där mätte banan knappa 6500 meter. Banan låg dessutom nästan precis på stranden till Atlanten och med det kom det backar och kullar i spel som inte är det vanligaste inslaget i links-banor i Skottland. Det adderade bara ännu mer till "häftighetsfaktorn" om ni frågar mig.

Min upplevelse; Vi kom som sagt dit på väldigt kort varsel, bokade en taxi samma morgon och åkte dit nästan två timmar innan vi skulle gå ut. Och tur var det. Vi hade en av de första starttiderna för dagen visserligen men vi ville ha gott om tid att gå runt och kolla läget, njuta lite helt enkelt. När vi rullade upp med taxin så insåg vi ganska fort att vi var nästintill ensamma på området. Men det spelade ingen roll, så fort vi öppnade bildörren stod där en äldre herre med Kingsbarn-logga på bröstet, skakade våra händer och önskade oss välkomna till klubben. Han förklarade precis vart vi skulle gå, vad vi hade tillgång till och vad vi fick göra. Han ansåg att vi skulle börja med att anmäla oss, betala och sen kika på övervåningen. Sagt och gjort, lite fattigare gick vi upp på övervåningen där herrarnas omklädningsrum var. Ett enormt rum med skå längs två av väggarna men med fönster åt alla håll gav oss en 360° syn på området. Och klubbhuset som praktiskt taget låg ensamt mitt i banan var perfekt placerat. Handdukar, badrockar, bastu, rakartiklar, ett par olika aftershaves med mera var det bara att välja i från. Ett toabesök blev det och sen ut på rangen.

När man sen var uppvärmd och klar, hade puttat in sig lite och allt vad det var så närmade sig starttiden med stormsteg. Vi blev även där välkomna upp av en äldre herre som berättade lite historia och frågade om vår nivå och tipsade oss om vilket tee vi skulle spela i från, vi fick även en liten väderuppdatering vilket satt ganska fint. Hål 1 var ett par 4 som nådde 370 meter med ett ordentligt nedförslut efter cirka 150 meter. Höga kullar ramade in hålet vackert, en ordentlig pullslice på mitt första utslag placerade mig perfekt mitt på 18s fairway...

Vi slog oss igenom de nio första hålen med hakan runt knäna, alla fyra var imponerade till en nivå som är svårt att beskriva. En modern linbana som byggts för att husera de olika tourerna är en utmaning utan dess like, vinden är ju ett naturligt hinder som är självklart i Skottland, kullarna inte lika mycket. Bandesignen var verkligen perfekt. Även bansträckningen skiljer sig från vad jag varit van vid med Links-golf då det helt plötsligt var så att vi endast i bland såg andra hål, men bra användning av naturliga kullar och lutningar gjorde så man kände sig ensam på banan. Något jag själv alltid uppskattar.

Sen var det ju greenerna.... jag kan i efterhand likna dem vid greenerna som fanns på TPC, fast hårdare och snabbare. Det gäller att slå bollen lågt, rulla upp den jäkeln nära pinnen och hoppas puttern är het. Ska du slå ett högre inspel är det bäst du vet att du får spinn på bollen och kan landa den exakt. Det var många inspel som såg väldigt bra ut länge, tills de landade... Bollarna hade en väldig tendens att hitta avrinningsområden, bunkrar eller hög ruff. När du sen fick bolluslingen i närheten av flaggan ska du ju putta i den också, ondulerade greener är bara förnamnet. För någon som mig som älskar puttar och utmaningen i densamma älskade detta, men vår käre vän med 25 i HCP hade ett helvete. Även en av mina bättre vänner som hade en dålig dag med puttern fick det fort jobbigt.

Så efter första 9 som bjöd på en lite lagom utmaning vad gäller längd och hinder så hamnade vi i kiosken efter 9. Tyvärr gjorde jag en idiotisk dubbelbogey på just hål 9 och vände därför på 38 (par 36). Flera slag framför mina motspelare som hade en sämre dag. Sista nio kändes sen som verkliga signatur-slingan, vinden var jävligare och hålen ännu vackrare. Efter en ganska lugn start med hål 10 och 11 som var två stycken lite mer basic par fyror med lite höjdskillnad bara så kom vi till 12,13, 14 och 15 som tillsammans kan vara den vackraste och häftigaste kombination av golfhål jag någonsin spelat. Hål 12 spelar du ett långt par fem runt en vik av Atlanten, svängen är så pass grov att vi hade medvind på utslaget, ordentlig sidvind i andraslaget och nästan rak motvind i inspelet. För att sedan klättra upp och spela ett par 3 hål som inte mäter mer än 125 meter men som vi bombade järnfyror på för att orka fram i vinden. Hål 14 var ett lite enklare par 4 absolut högst upp som överblickade både 12 och 13. Höjdskillnad på närmare 25 meter mellan 12 och 14. Avslutningen på det hela var hål 15 där ett korthål på 140 meter presenterade sig. Problemet? Ja, tänk er ö-green á la TPC hål 17, fast denna greenjäveln låg i Atlanten! Hur häftigt som helst. 16, 17 var lite enklare för att sen avsluta med ett monsterhål. 400 meter rakt in i vinden och uppförslut de första 200 metrarna. Drive, spoon och till slut en j9 för att komma upp på green.

Efter avslutad runda blev det naturligtvis restaurang och barbesök på klubben, ett par härliga lounge-fåtöljer, ett par Guiness var och gott sällskap. Vi satt nog kvar närmare 3 timmar innan vi till slut ringde efter vår skjuts tillbaka. En unik upplevelse som jag längtar efter att få göra igen!

Sammanfattning/Betyg; Som ni kanske förstår är jag förälskad i denna banan. Jag har svårt att välja mellan Old Course och Kingsbarns i upplevelse. Men samtidigt tävlar de inte i samma liga då den ena är flera hundra år gammal och är gjord efter vad naturen har gjort. Hur mycket du än njuter på Kingsbarns kunde du inte sluta tänka på att det faktiskt är människor som skapat den banan, det tar på sätt och vis bort lite av upplevelsen, på något konstigt sätt. Jag kommer garanterat tillbaka och även om jag bara betalade halv greenfee så hade jag med ett leende betalat full greenfee för att spela där igen. Det är en upplevelse utan dess like.

Ta dock i beaktning att vi var tre personer som var under 3 i HCP och anser oss vara ganska goda spelare, visst har vi varit i bättre form men ändå! Jag sköt till slut 82 (38-44) och var nöjd. De andra två sköt 89 respektive 92 och visst var de inte nöjda men samtidigt inga riktiga missar. Vår käre 25HCPare som spelade tre teeboxar längre fram och med 29 erhållna slag slutade på 89 netto. Han var minst sagt förstörd även om han tyckte det var häftigt att få uppleva. Jag upprepar det jag skrev tidigare, banan är ett jävla monster och vill du ha en lättspelad bana ska du hålla dig långt borta. Ett litet misstag här kostar massvis.

Har du under 10 i HCP tror jag ändå du kan njuta av banan, förutsatt att du väljer rätt teebox och har en bra dag med puttern.

Upplevelsen och banan får 10 av 10 duffade järnfyror i från fairway och som sagt, tillbaka kommer jag, så snart som bara möjligt!
Användarens profilbild
JohanAdministratör
Site Admin
Inlägg: 4693
Blev medlem: 02 maj 2014, 13:05

Vilken reseberättelse! 5 av 5...
Skriv svar