Stefans golfdagbok och motivation 2019?
Postat: 23 aug 2016, 14:09
Stefan heter jag och ligger idag på 14,1 i hcp, Är en golf tok som har tagit upp spelet efter många års velande.
Det började när jag var ca 6 år gammal, en granne spelade golf och jag blev så förälskad i hans klubbor. Så en dag kom han hem med en kapad J9 åt mig och jag började direkt svinga hej vilt på gräsmattan hemma.
Det resulterade i att mina föräldrar samt han fick hänga med till Vassunda golfklubb så jag kunde stå på rangen och slå. gjorde detta ett flertal gånger under några år. Åkte till Rangen och lånade klubbor av klubben och stod och slog.
Inte förens 10 år senare tog jag grönt kort ihop med farsan, spelade väldigt lite golf och var medlem i Lisinge GK i ca 2år , Lisinge ligger utanför Rimbo, Jag själv bodde i Knivsta som ligger mellan Arlanda - Uppsala så var lite bökigt att ta sig dit. Jag har alltid älskat golfen men har liksom inte kommit över tröskeln att tycka det var riktigt kul då jag inte kunde lägga tid på det. La ner golfandet när jag själv skulle få betala för medlemskapet för det var ju dyrt tänkte jag.
Detta var 2008.
Jag hade fått ett helt nytt sett golfklubbor när vi skulle ta grönt kort så dom ville jag inte göra mig av med utan när jag flyttade hemifrån fick dom hänga med till nya lägenheten som en prydnad. Åkte iväg och slog en sväng då och då och började få lite mer blodad tand igen men ändå kom jag inte till för att bli medlem och börja spela ordentligt, hade ju ingen i min närhet som spelade utan det var mer bilar som gällde.
2014 jobbade jag inom en flygflotilj i Uppsala som har en 9 hålsbana och jag tänkte att jag måste ju prova spela, gick en runda och dagen efter ringde jag Golfuppsala för att teckna medlemskap för 2014, bollen var i rullning.
Jag spelade väldigt mycket på Edenhofs 9 hålsbana och kände mig nöjd att gå där, den gick snabbt samt och så var man rätt ensam för vad skulle andra golfare tycka om en när man inte kan spela. jag var ju överallt. skämdes när man slog snett osv. Ja ni alla känner nog igen er.
Men en dag tog jag modet till mig och bokade in mig på en förmiddags runda på Edenhofs 18 hålsbana. Det var en ensam tid så jag skulle kunna gå själv i lugn och ro. Framför mig skulle jag ha en 2 boll, jag minns att jag såg att dom hade 5 samt 13 i hcp en herre och en dam. Perfekt tänkte jag för då var dom snabba iväg och slapp se mig. Dock har dom uppmärksammat att jag skall slå ut efter dom och bjuder in mig i bollen och även om jag vänligen avvisar erbjudandet så står jag till slut där på första Tee tillsammans med dom.
Lika nervös som första utslaget jag gjorde på min första tävling men det är en annan historia. Den rundan måste vara min bästa runda samt min sämsta runda någonsin. Jag spelade ju såklart som en kratta, jag hade 36 i HCP vad mer kan man begära egentligen. Men inte visste jag egentligen att det var accepterat att vara dålig, jag jagade hela tiden att jag skulle ha par men så var ju inte fallet. och det var här som detta gjorde till min bästa runda någonsin. Deras fantastiska medkänsla och pushande gjorde att vi till slut tog oss runt 18 hål i lagom tempo lyckades göra några boogey samt ett par.
Dom fick mig att inse att man bara spelar mot sig själv och att man kan spela med andra utan att egentligen behöva skämmas, detta har gjort mitt spel mycket enklare och jag var efter den dagen inte rädd att boka in mig i andras bollar utan istället se det som en möjlighet att träffa olika individer.
Detta har jag med mig än idag när jag bokar in mig i bollar och på samma sätt som dom pushade mig pushar jag gärna en 25+ HCP att våga spela sitt spel trots att dom slår snett,långt,kort konstigt eller ja hur som helst.
Blir nog lite rörigt såhär i början men det är som det är.
Är idag medlem i Unipeg och har Bodaholm som hemmabana, detta mest för att jag bor relativt nära samt har vänner som spelar mestadels där. Är då inne på min 3e säsong och har idag då 14,1 i HCP och är påväg neråt.
Hade en riktigt tuff säsong förra året, det hela började redan hösten 2014.
Jag hade gått från 36 HCP till 16,9 den säsongen. jag hade en kraftig slice men kunde då hantera och spela med den.
November beslutade klubben att sänka mig på revision till 14,9 och jag kände helt plötsligt att det var jätte lågt. Jag var inte beredd på att spela på det HCP ännu.
2015 började och första rundan gick jag på 20 poäng och följer upp det med en 11 poängare efter det. Jag kände att allt var hopplöst, jag var vilsen i min sving och ingenting fungerade. Jag prövade allt såklart på egenhand men beslutade sen i slutet av maj att ta hjälp utav en PRO som jag känner. Han hjälpte mig tillbaka på under en timme, helt sjukt vad dom kan fixa iordning saker med att peta lite där och tänk på det där. vips så slog jag ju bra igen. Glad i hågen gick jag en runda dagen efter och allt var totalt borta igen, rutinen fanns inte där jag föll in i gamla vanor. Då bestämde jag mig för att träna stenhårt för att försöka jobba om min sving så jag inte kom lika mycket utifrån och in längre samt att jag skulle ha bättre rutiner. 2015 var ett riktigt tungt golf år för mig, glädjen fanns där men även frustrationen.
när 2015 var över hade jag ett hcp på 15,4.
2016 börjar, jag känner att svingen är påväg att bli bra men fortfarande lite problem. Jag spelar då på ett par Nike VR pro Combo som jag älskar, i alla fall P-8 som är blad. vilka klubbor helt fantastiska. men 6-4 har jag problem med, huvudet känns litet och jag blir orolig när jag skall försöka slå. Av ren impuls och lite flyt så lyckas jag komma över ett par Callaway X hot Pro här kommer vändningen. Järnen börjar sitta ordentligt jag trivs med klubborna och jag börjar spela på mitt hcp, och det utan att behöva kämpa utan det sitter där. Svingen fungerar jag kommer mer inifrån och ut än utifrån och in, jag spelar rakare, min J4 går som ett spjut men jag sänker mig fortfarande inte. Jag spelar alldeles för aggresivt och på tok nära gränsen. försöker nå alla par 5or på två utan att ens tänka utan vill bara nå, ibland med lyckade resultat men oftast slutar det med plikt osv. Byter även driver och spoon, av samma kille jag köpte järnen köpte jag en Callaway Big Bertha Alpha 815 Double Black Diamond samt en X hot spoon. Alltså vilka jäkla as på att gå, det är helt enormt. Från att ha haft en rätt ostabil Nike Covert 2.0 driver står jag nu med en skapligt säker Callaway och den levererar herrejöses. Spelar då på mitt handicap med lite små sänkningar men ändå så kommer inte dom stora sänkningarna ännu. Jag känner att jag är pågång jag är där jag borde kunna spela på lägre hcp men jag kommer inte loss.
Men så i Juli spelar jag en solo tävling på Bodaholm och där går allt upp för mig, jag spelar den tävlingen och kommer tvåa och detta för att jag spelat relativt smart, vissa hål chansade jag på och det gick hem men sättet jag spelade på där var helt annat. Så nu är målet inställt för hösten. Har flertalet tävlingar på gång under augusti/sept samt 1 oktober så blir mycket spel och skall spela smart. Siktet är inställt på att komma ner under 12 i hcp till att börja med. Allt nedanför det är bara en bonus.
Skall försöka fatta mig betydligt kortare i framtiden men skall ha denna som en dagbok för mig själv samt att få dela min glädje med er andra tokar där ute. tankar och ideer kommer jag lyfta här både om mitt spel och även om allt annat.
EX UTRUSTNING, åh vad kul det är med prylar det är helt fantastiska!
Over and out!
Stefan
Det började när jag var ca 6 år gammal, en granne spelade golf och jag blev så förälskad i hans klubbor. Så en dag kom han hem med en kapad J9 åt mig och jag började direkt svinga hej vilt på gräsmattan hemma.
Det resulterade i att mina föräldrar samt han fick hänga med till Vassunda golfklubb så jag kunde stå på rangen och slå. gjorde detta ett flertal gånger under några år. Åkte till Rangen och lånade klubbor av klubben och stod och slog.
Inte förens 10 år senare tog jag grönt kort ihop med farsan, spelade väldigt lite golf och var medlem i Lisinge GK i ca 2år , Lisinge ligger utanför Rimbo, Jag själv bodde i Knivsta som ligger mellan Arlanda - Uppsala så var lite bökigt att ta sig dit. Jag har alltid älskat golfen men har liksom inte kommit över tröskeln att tycka det var riktigt kul då jag inte kunde lägga tid på det. La ner golfandet när jag själv skulle få betala för medlemskapet för det var ju dyrt tänkte jag.
Detta var 2008.
Jag hade fått ett helt nytt sett golfklubbor när vi skulle ta grönt kort så dom ville jag inte göra mig av med utan när jag flyttade hemifrån fick dom hänga med till nya lägenheten som en prydnad. Åkte iväg och slog en sväng då och då och började få lite mer blodad tand igen men ändå kom jag inte till för att bli medlem och börja spela ordentligt, hade ju ingen i min närhet som spelade utan det var mer bilar som gällde.
2014 jobbade jag inom en flygflotilj i Uppsala som har en 9 hålsbana och jag tänkte att jag måste ju prova spela, gick en runda och dagen efter ringde jag Golfuppsala för att teckna medlemskap för 2014, bollen var i rullning.
Jag spelade väldigt mycket på Edenhofs 9 hålsbana och kände mig nöjd att gå där, den gick snabbt samt och så var man rätt ensam för vad skulle andra golfare tycka om en när man inte kan spela. jag var ju överallt. skämdes när man slog snett osv. Ja ni alla känner nog igen er.
Men en dag tog jag modet till mig och bokade in mig på en förmiddags runda på Edenhofs 18 hålsbana. Det var en ensam tid så jag skulle kunna gå själv i lugn och ro. Framför mig skulle jag ha en 2 boll, jag minns att jag såg att dom hade 5 samt 13 i hcp en herre och en dam. Perfekt tänkte jag för då var dom snabba iväg och slapp se mig. Dock har dom uppmärksammat att jag skall slå ut efter dom och bjuder in mig i bollen och även om jag vänligen avvisar erbjudandet så står jag till slut där på första Tee tillsammans med dom.
Lika nervös som första utslaget jag gjorde på min första tävling men det är en annan historia. Den rundan måste vara min bästa runda samt min sämsta runda någonsin. Jag spelade ju såklart som en kratta, jag hade 36 i HCP vad mer kan man begära egentligen. Men inte visste jag egentligen att det var accepterat att vara dålig, jag jagade hela tiden att jag skulle ha par men så var ju inte fallet. och det var här som detta gjorde till min bästa runda någonsin. Deras fantastiska medkänsla och pushande gjorde att vi till slut tog oss runt 18 hål i lagom tempo lyckades göra några boogey samt ett par.
Dom fick mig att inse att man bara spelar mot sig själv och att man kan spela med andra utan att egentligen behöva skämmas, detta har gjort mitt spel mycket enklare och jag var efter den dagen inte rädd att boka in mig i andras bollar utan istället se det som en möjlighet att träffa olika individer.
Detta har jag med mig än idag när jag bokar in mig i bollar och på samma sätt som dom pushade mig pushar jag gärna en 25+ HCP att våga spela sitt spel trots att dom slår snett,långt,kort konstigt eller ja hur som helst.
Blir nog lite rörigt såhär i början men det är som det är.
Är idag medlem i Unipeg och har Bodaholm som hemmabana, detta mest för att jag bor relativt nära samt har vänner som spelar mestadels där. Är då inne på min 3e säsong och har idag då 14,1 i HCP och är påväg neråt.
Hade en riktigt tuff säsong förra året, det hela började redan hösten 2014.
Jag hade gått från 36 HCP till 16,9 den säsongen. jag hade en kraftig slice men kunde då hantera och spela med den.
November beslutade klubben att sänka mig på revision till 14,9 och jag kände helt plötsligt att det var jätte lågt. Jag var inte beredd på att spela på det HCP ännu.
2015 började och första rundan gick jag på 20 poäng och följer upp det med en 11 poängare efter det. Jag kände att allt var hopplöst, jag var vilsen i min sving och ingenting fungerade. Jag prövade allt såklart på egenhand men beslutade sen i slutet av maj att ta hjälp utav en PRO som jag känner. Han hjälpte mig tillbaka på under en timme, helt sjukt vad dom kan fixa iordning saker med att peta lite där och tänk på det där. vips så slog jag ju bra igen. Glad i hågen gick jag en runda dagen efter och allt var totalt borta igen, rutinen fanns inte där jag föll in i gamla vanor. Då bestämde jag mig för att träna stenhårt för att försöka jobba om min sving så jag inte kom lika mycket utifrån och in längre samt att jag skulle ha bättre rutiner. 2015 var ett riktigt tungt golf år för mig, glädjen fanns där men även frustrationen.
när 2015 var över hade jag ett hcp på 15,4.
2016 börjar, jag känner att svingen är påväg att bli bra men fortfarande lite problem. Jag spelar då på ett par Nike VR pro Combo som jag älskar, i alla fall P-8 som är blad. vilka klubbor helt fantastiska. men 6-4 har jag problem med, huvudet känns litet och jag blir orolig när jag skall försöka slå. Av ren impuls och lite flyt så lyckas jag komma över ett par Callaway X hot Pro här kommer vändningen. Järnen börjar sitta ordentligt jag trivs med klubborna och jag börjar spela på mitt hcp, och det utan att behöva kämpa utan det sitter där. Svingen fungerar jag kommer mer inifrån och ut än utifrån och in, jag spelar rakare, min J4 går som ett spjut men jag sänker mig fortfarande inte. Jag spelar alldeles för aggresivt och på tok nära gränsen. försöker nå alla par 5or på två utan att ens tänka utan vill bara nå, ibland med lyckade resultat men oftast slutar det med plikt osv. Byter även driver och spoon, av samma kille jag köpte järnen köpte jag en Callaway Big Bertha Alpha 815 Double Black Diamond samt en X hot spoon. Alltså vilka jäkla as på att gå, det är helt enormt. Från att ha haft en rätt ostabil Nike Covert 2.0 driver står jag nu med en skapligt säker Callaway och den levererar herrejöses. Spelar då på mitt handicap med lite små sänkningar men ändå så kommer inte dom stora sänkningarna ännu. Jag känner att jag är pågång jag är där jag borde kunna spela på lägre hcp men jag kommer inte loss.
Men så i Juli spelar jag en solo tävling på Bodaholm och där går allt upp för mig, jag spelar den tävlingen och kommer tvåa och detta för att jag spelat relativt smart, vissa hål chansade jag på och det gick hem men sättet jag spelade på där var helt annat. Så nu är målet inställt för hösten. Har flertalet tävlingar på gång under augusti/sept samt 1 oktober så blir mycket spel och skall spela smart. Siktet är inställt på att komma ner under 12 i hcp till att börja med. Allt nedanför det är bara en bonus.
Skall försöka fatta mig betydligt kortare i framtiden men skall ha denna som en dagbok för mig själv samt att få dela min glädje med er andra tokar där ute. tankar och ideer kommer jag lyfta här både om mitt spel och även om allt annat.
EX UTRUSTNING, åh vad kul det är med prylar det är helt fantastiska!
Over and out!
Stefan