En nybörjares dagbok

Dela med dig av din träning, ditt spel och golfliv! Kalla det blogg eller dagbok, du bestämmer!
Ahlqvist
Inlägg: 7
Blev medlem: 29 maj 2015, 21:47

30 maj 2015, 15:54

MaxP skrev:
Ahlqvist skrev:Vet inte hur man svarar en specifik kommentar. Anyone?
Att citera ett inlägg är enda sättet och då följer alla tidigare citat med. Man lär sig ;)


Sent from my iPhone using Tapatalk
Gött. Tack.
”Det är ovanligt att golfspelare kommer ifrån London. Där finns ju så mycket annat att göra som t.ex. äta hamburgare.” (Göran Zachrisson)
Ahlqvist
Inlägg: 7
Blev medlem: 29 maj 2015, 21:47

30 maj 2015, 15:57

Hollowind skrev:
Ahlqvist skrev:Härligt. Vi får stötta varandra.
Låter bra! Hör av dig om du är i Göteborgsregionen och vill ta en runda.
Ska på Foo Fighters 12/6. Kanske ska jag ta med klubborna för en runda på lördagen. ;)
”Det är ovanligt att golfspelare kommer ifrån London. Där finns ju så mycket annat att göra som t.ex. äta hamburgare.” (Göran Zachrisson)
trippelhej
Inlägg: 532
Blev medlem: 19 maj 2014, 14:16

30 maj 2015, 18:28

Trevligt med dagbok, har själv funderingar på det.

Ladda upp lite klipp på svingen, mål, vad du jobbar med osv
Ahlqvist
Inlägg: 7
Blev medlem: 29 maj 2015, 21:47

31 maj 2015, 13:57

Fortsätter i samma tråd så får vi se om det finns en annan lösning på dagboksupplägget.

Söndag den 31 maj. Sista vårdagen och åter igen inleds diskussionen på banan med vilket dåligt väder vi haft och att sommaren allt får komma snart. Och det ser den ju ut att göra framåt veckan. Och med sol kanske bättre spel kommer. För det kan jag behöva nu.

Det var bokat en fyrboll på Troxhammars 12-hålsbana men två hoppade av (kanske p g a det dåliga vädret) så det blev jag och Företagsledar'n. Han får vara anonym. Jag hade värmt upp med en hink på gräsrangen innan och kommer att lägga den mesta av träningen där i år. För att fokusera på att träffa bollen och inte mattan på väg dit.

Igår regnade det ju som bekant och fairway låg som en mättad Wettextrasa, redo att suga upp våra bollar. Känslan är god, trots att jag var uppe kl. 02:30 för att hämta dottern som kom hem från en klassresa. Nåja, lite groggy var jag allt. Vilket skulle ta ut sin rätt lite senare.

Första hålen går som på ett snöre där jag går på mitt eget och banans par på de första sex hålen. Det måste man vara nöjd med. Företagsledar'n gick i pension för 10 år sedan och är den där trygga typen. Inte den som uppvisar de snyggaste slagen eller den mest avancerade tekniken. Tvärtom. Men som ändå gör vad han ska och slår sällan ut bollen i ruffen. Att gå med en sådan som honom inger trygghet men bidrar såklart även till en viss stress.

Nu inträffar det som jag erfarit flera rundor tidigare och som du kanske känner igen. Att ena halvan går skitbra och resten inte alls. Det här är något jag måste försöka jobba bort. Eller vänja mig vid. Det är som om en osynlig kraft tar tag i klubban och vrider den lite åt höger, och vips så hamnar utslagen i skogen. Jäkligt onödigt, om du frågar mig. Det är Kevin Costners fel.

Jag peggar upp och drar min Cobra Biocell ur hölstret. Fairway glänser som en anaconda och i fjärran viftar den vita flaggan som för att visa att den redan gett upp kampen mot mig. Precis när jag ska slå iväg bollen känner jag att den tar fel. Väldigt fel. Socket. Efter en toppad ballongfärd på hela 30 meter landar bollen i ett dike, som efter regnet nu är en miniatyr av Nilen.

Och här får jag hjärnblödning. För ingen frisk människa skulle ens försöka slå på en boll i vatten, även om dess topp ligger synlig. Men jag är lika fingertoppsskänslig som Terminator och skickar på ett slag med min hybrid. Splash! Bollen flyttar sig en decimeter och vattnet upp över hela mig. Jag ser ut som monstret i lagunen, men försöker se ut som det regnar. Företagsledar'n hojtar: ”Det är till att vara girig!”. Ridå.

Efter en drop slår jag nästa boll i sidovattenhindret och känner på mig att det här kommer att bli jobbigt att ta sig igenom. Hålet streckas således och jag försöker lägga det bakom mig, både bildligt och rent fysiskt. Jag slår ut och ligger mitt på fairway. Det ser bra ut. Men så var det det där med greenerna. De är nu snabba som heltäckningsmattor i en gillestuga på 70-talet. Och jag som fortfarande är kalibrerad efter Gullringen GK:s tredagarsskägg till greener.

Upp på green och sen börjar VM i puttning. Det vill säga, i flest antal slag. Hit och dit och upp och ner. Streck. Tre hål kvar och en malande känsla börjar ta greppet om hjärna och kropp. En känsla som säger att det är kört. Jag försöker skaka av mig det och peggar upp på det förhatliga hålet med en damm strax framför tee och läskiga skogen till höger. Den där som verkar ha en bollmagnet i sig. Jag skickar ut bollen till höger men hittar den som tur är. Fram med SW och drar den över green och bakom en stor sten.

Nästa slag blir ett rent överlevnadsslag då jag tvingas valla bollen i stenen och en tall för att ha chans att ta mig upp på green. Jag lyckas. Vilket fantastiskt slag. Klick, klock sa det. Greenen är brant som en slalombacke och även här puttar jag bort mig. Några sothöneungar som just lärt sig simma verkar titta på mig och tänka: ”Vad håller du på med?” Streck.

Mina 14 p på de första sex hålen äts sakta men säkert upp. Två hål kvar och man kan ju alltid hoppas på ett mirakel. Nu snackar vi dogleg och en glugg i bladverket där bollen ska igenom för att ha en chans att vara spelbar. Det är bara som att sätta en strike i bowling. Här har jag testat lite olika klubbor, slagit halvslag och hystat på för fullt. Det blir en järnfemma dagen till ära. Den klubban som jag varit lite osams med förut, men som jag nu blivit ny vän med. Lite som en exfrus nya man.

Jag drar den i ett vattenhinder och orkar inte bry mig. Mer än att jag måste jobba på min sving, för 70 % av järnslagen går ut åt höger. Grepp, stance, ja det där får jag ta med min pro. Droppa och köra vidare. Och självklart blir nästa slag gudomligt. Upp på green ett par meter från flaggan. Sista hålet är inte mycket att säga om. Jag klarar det på mitt par och kan lämna dagens runda med minnet av det och de första hålen.

Nu blir det ut på gräsrangen och öva järnslag. Öva, öva, öva. ”Det som är så jääävla tråkigt” sa Företagsledar'n.
”Det är ovanligt att golfspelare kommer ifrån London. Där finns ju så mycket annat att göra som t.ex. äta hamburgare.” (Göran Zachrisson)
Magnus
Inlägg: 12
Blev medlem: 07 maj 2014, 08:51

31 maj 2015, 20:31

Underbar läsning [THUMBS UP SIGN]
MaxP
Inlägg: 3806
Blev medlem: 11 maj 2014, 22:05

01 jun 2015, 09:49

Kul läsning!
Användarvisningsbild
JohanAdministratör
Site Admin
Inlägg: 3124
Blev medlem: 02 maj 2014, 13:05

01 jun 2015, 20:45

Mkt kul!


Skickas från min iPhone via Tapatalk
8 FRIBILJETTER att provspela Fantasy golf för hos Fsport.net <--- PROVSPELA
Användarvisningsbild
Hollowind
Inlägg: 793
Blev medlem: 18 jan 2015, 14:09
Ort: Göteborg (St Jörgen)

07 jun 2015, 15:28

Ahlqvist skrev:Ska på Foo Fighters 12/6. Kanske ska jag ta med klubborna för en runda på lördagen. ;)
Hade varit skitkul, men den helgen ser tyvärr ut att bli golflös p.g.a. jobb och annat :/

Kul läsning förresten, keep up!
Dr & Fw3: TaylorMade M1 2017
Järn: Titleist AP2 710 + T-MB 3
Putter: Piretti Cottonwood II
Boll: Srixon Z-Star XV
HCP: 13,1
Ahlqvist
Inlägg: 7
Blev medlem: 29 maj 2015, 21:47

21 jun 2015, 21:35

Har inte skrivit på ett tag nu. Men det beror helt enkelt på att jag inte heller har spelat på ett tag. Men nu är den klassiska jobbtsunamin fram till midsommar avklarad. Så nu ser jag fram emot fler rundor och framför allt den på Los Naranjos i Marbella den 30 juni. Kommer att bli magisk.

Men tillbaka till dagens runda. Hade tid vid 14:30 idag och bestämde mig för att värma ett par timmar innan. Och det gjorde susen. För det första har jag bytt ut nötningen på mattorna mot gräsrangen vid träning under ett par månader nu. Och så idag, gå igenom alla järn, hybrid och driver från just gräsrangen. Efter det, lite korta inspel. De förrädiska 5-meterschipparna. Puttningen sitter faktiskt så de nöter jag inte längre.

Gick ut med mina vapendragare O och R. R ska även med till Spanien så det blir kul. Sen kommer vi säkert träffa på en hel del andra svenskar där nere. Känner på mig att det kommer att bli min framtid som pensionär. Härligt.

Så, hur såg det ut idag? Jo, jag verkar ha cementerat en mer eller mindre kraftig fade på drivern. Vet dock vad det beror på, men glömmer det lik förbannat. Greppet. Högerhanden åker ner och det blir en tendens till ”korv med bröd”. Upp med den över vänsterhanden bara. Sen släpper jag backsvingen lite för långt ibland. Då blir det en kraftigare fade som inte bara börjar åt vänster och lägger sig mitt på fairway, utan drar vidare åt höger och hamnar i vatten eller grönsakerna. Idag såg det dock hyfsat ut.

R drar iväg sina 260-metersdrivar. På gott och ont. Ibland hamnar han i mask och måste forcera hinder på väg till green. Bättre då att slå lite kortare och ha raka vägen upp på green. Kände mig lugnare idag. Inga risker. Säkert, men för den skull inte tråkigt spel. Lyckas slå full längd med hybriden från ruffen direkt in på green eller med J5 från fairway. Rakt på green några gånger, som tidigare hamnat förbi eller på sidan. Skönt. Chipparna satt också.

Dagen slutade med 38p och det kändes i hela kroppen. Märker också att den här texten blev lite mindre underhållande. Men jag tror att det beror på att jag fortfarande är så fokuserad. Tänker nämligen lite på morgondagens runda efter jobbet. Sen ska jag inte tänka på någonting.

Jag har en granne som inte kan räknas till en av de mest begåvade i landet. Han löser ofta problem genom svordomar och terror. Men när han spelade golf för 30 år sedan var han en fantom. Men det berodde, enligt hans vän, på att han var som han var. Han tänkte helt inte så mycket.

Det är min största utmaning. Att lära mig stänga av tankarna på golfbanan. Men också nyttigt då min hjärna går på högvarv dagarna i ända. Men om en vecka är det semester. Då hoppas jag att hjärnan tar ledigt och mina rundor kommer att skörda poäng.

Tills vi hörs igen – skitspel på dig.
”Det är ovanligt att golfspelare kommer ifrån London. Där finns ju så mycket annat att göra som t.ex. äta hamburgare.” (Göran Zachrisson)
Skriv svar