Girighet före förnuft
Postat: 05 nov 2017, 18:43
Hur finansierar vi Golfklubben våra omkostnader?
Traditionellt sett har golfklubben finansierats av medlemsavgifter för personer som spelar mycket på sin hemmaklubb, greenfeegäster och nån form av sponsring, företagsgolf eller liknande. Det finns även flera intäktskällor, men dessa tre är de tre största och vanligaste.
Idag finns flera hot mot den traditionella finansieringen. Det erbjuds MYCKET billiga medlemskapsformer, det finns en mängd olika rabatter att köpa från både förbundsanslutna aktörer och privata. Det är en verklighet som golfklubbarna från och med nu måste finna sig i men vad får de för hjälp av Svenska Golfförbundet?
I en tid då golf-Sverige var livrädda att förlora allt för många golfare sänktes tröskeln på både medlemskap och grönt kort. Idag kan en person som är intresserad av att börja spela golf klara det Gröna kortet via nätet utan att ens besöka en golfklubb och sedan bli medlem i en brevlådeklubb för att sedan rabatterat gå ut på sin ”hemmaklubb” och spela golf. Allt subventionerat av ”hemmaklubben”. De som idag tjänar pengar på golf är bolag med automatiserade system som priskrigar om medlemskapsavgiften, som inte är mycket högre än avgifterna till förbundet, och de som säljer rabatthäften. Den traditionella golfklubben, som oftast är en ideell förening där ett eventuellt överskott i ekonomin går tillbaka till föreningen, får slita hårt med både personal, ideellt arbetande eldsjälar samt med vänliga, lojala men även uttjatade samarbetspartners för att få ekonomin att gå i balans.
Svenska Golfförbundet får i stort lika mycket per medlem oavsett om medlemmen är medlem i en Distansklubb eller om den faktiskt är medlem på ”hemmaklubben” och kan på så vis bortse från problemen ovan. Men det borde ju vara intressant för förbundet att klubbarna finns kvar, även de som ligger på mindre orter med mindre belastning. Vad kan de göra?
• I och med de nya reglerna för Grönt kort utbildningen så försvann det naturliga flödet av golfspelare till anläggningarna. Många nya golfare registrerar sig varje år men ingen annan idrott har så många som slutar, hur kommer det sig? Vilka är det som slutar? Alla klubbars analyser ser likadana ut, de som inte blir golfare, de nya medlemmarna. Återinför några av kraven som fanns.
• Ett tak för antalet GIT licenser en klubb kan dela ut. Det främjar en sund konkurrens där medlemmarna åter är med och finansierar de lokala banorna. En 9-hålsbana kan inte ha 25000 medlemmar, en 18-hålsanläggning kan inte ha 45000 st och så vidare.
• Förbundet hjälper klubbarna utveckla ett rabattsystem, likt Moregolf, för de som önskar men där vinsterna stannar i golfkollektivet och på så vis hjälper till att finansiera golfklubbarna.
• Undvika all tredjepartsinblandning där privata aktörer tillåts komma åt golfens fantastiska medlemsregister. Istället för att utomstående aktörer tillåts åtkomst för att råda bot på ett problem, som tex ”No show”, utbilda klubbarna.
Många klubbar har överarbetad personal som går på knäna, svårt att få ideella att ställa upp i klubbens verksamhet samt svår att hitta nya samarbetspartners. Det är en verklighet även golfförbundet måste förhålla sig till och arbeta med. Förbundet måste jobba för sina medlemmar, idag känns det som de jobbar för att finansiera sig själv.
Klubbarnas ekonomi urholkas av tredjepartsaktörer, aktörer ”sponsrade” av SGF.
Hur ska golfklubbarna överleva, hur ska driften av golfbanorna finansieras?
I ivern att nyrekrytera golfare släpps golfutbildningen i princip fri.
Enligt riktlinjer för Grönt Kort-utbildningen ska den blivande golfaren få komma ut på banan snabbare, där en övervägande del av utbildningen skall bedrivas. Proven för spel och teori blir inte längre obligatoriska. I praktiken innebär detta att vem som helst med tillgång till golfens it system kan registrera en golfare med hcp 54.
SGF har lyckats med målsättningen att öka antalet golfare, men till vilket pris för golfklubbarna, klubbar med idrotten som värdegrund, SGF´s gräsrötter? Klubbar som i huvudsak drivs av överbelastad personal och ideellt arbetande eldsjälar med hjälp av vänliga men uttjatade lokala sponsorer.
När det senare är dags för den nya golfaren att börja praktisera sin sport på ”riktigt” och börja sin vandring mot ett lägre hcp. Då kan det inte längre ske i teorin utan den nye golfaren måste utföra denna aktivitet på en golfbana. En golfbana som drivs av en golfklubb eller annan aktör som bekostar anläggningen. För att kunna registrera sina golfrundor och registrera sitt hcp måste banan uppfylla krav för banvärdering enligt det internationella banvärderingssystemet slope och att spelaren ha ett medlemskap hos en golfklubb ansluten till eller associerad till SGF.
Eftersom uppstarten av en golfkarriär kan upplevas kostsam och osäker med undermålig utbildning så finns det ju fina möjligheter att komma åt både medlemskapet och därmed spel på godkända anläggningar till mycket låga kostnader.
Den nye golfaren tecknar ett medlemskap i en ”lågprisklubb” en verksamhet som ofta bedrivs i kommersiellt syfte av aktörer som med SGF´s hjälp genom associationsanslutning kan tillhandahålla golfens it system, men tyvärr i många fall saknar tillgänglig bana med kapacitet att ta emot ens sina egna medlemmar, men den nye golfaren ges möjligheten att spela golf på andra banor som greenfee gäst, samt möjlighet att genomföra sin påbörjade resa inom golfen. Utanför sin hemmaklubb som har allt för många medlemmar i förhållande till sin kapacitet.
• För att ytterligare sänka sina egna kostnader för spel som oftast sker med greenfee spel på banor i närheten av den nye golfarens bostadsort så skaffar den nye golfaren sig någon form av rabattsystem för greenfee spel som förmedlas av tredje part. ”Har du en sådan bil, tittar du på den tv kanalen eller köper du detta häftet” så får du rabatt på ditt golfspel hos utvalda anläggningar. Anläggningar som i sin kamp för att få intäkterna att överstiga kostnaderna för att driva golfbanan lockats in i ett system av rabatter som i slutändan endast gynnar utgivaren av rabatten.
• Då dessa anläggningar rabatterar bort stora delar av sina intäkter så finns ett stort behov att fylla banan med spelare på alla bokningsbara tider. Eftersom golfens eget system för tidsbokning inte har en enkel rutin för ”no show” så tar klubben mot ersättning hjälp med tidsbokning av en utomstående aktör som har tillgång in i golfens eget it system för tidsbokning och sannolikt en väl fungerande rutin för att driva in avgifter för ”no show”.
I denna beskrivning påtalas anledningar till golfklubbarnas krympande ekonomier där utomstående aktörer med hjälp av SGF dränerar klubbarna på intäkter, pengar som behövs inom golfsporten för dess fortlevnad.
Utbildningen, ”lågprisklubbar”, greenfeerabatter och tidsbokningen,
verksamheter som självklart skall hanteras av golfens aktörer, klubbar och deras förbund.
Det ska finnas valfrihet för alla, såväl klubbar och spelare att välja vad de vill att det får kosta att utöva vår sport, men någon måste betala.
I den beskrivning som målats upp här ovan visas hur golfklubbarnas pengar hamnar i fickorna hos tredje part och inte alls används till det de borde användas till, att utveckla golfklubbarna och dess anläggningar.
Utomstående aktörer släpps in i golfens system för medlemshantering och tidsbokning
och ges därigenom möjlighet att utöva sina verksamheter på ett sådant sätt att det skadar
golfens gräsrötter klubbarna, klubbarna varifrån Svenska golfförbundet en gång i tiden bildades. Klubbarna som genom sina avgifter bekostat utvecklingen av dessa system för tidsbokning och medlemshantering.
Valfrihet och konkurrens är argumentet dessa aktörer gärna uttalar.
citat från en av dem.
”Vi främjar utvecklingen av golfspelet då vi sänkt tröskeln för att börja spela. Därför har vi registrerat 1000-tals nya golfare, både juniorer och seniorer, flertalet av dessa aldrig hade börjat spela golf om tex kostnaden varit högre och/eller om flexibiliteten inte funnits där. Vi arbetar med att skapa förutsättningar för en bredd där alla oavsett ålder, ekonomi eller tid kan hitta en möjlighet att spela golf!”
Konkurrensen är satt ur spel redan från början av de flesta och de med lägsta avgifterna av ”lågprisklubbarna” då de saknar anläggningar som har kapacitet ta emot numerären av sina egna medlemmar och eventuella greenfee gäster, men tillåts att registrera obegränsat antal medlemmar i GIT med en associationsanslutning till SGF.
Det fungerande greenfeesamarbetet och priskonkurrens som tidigare fanns inom golfen och byggde på det faktum att det måste finnas kostnadstäckning för klubbarna är satt ur spel av vårt eget förbund.
Valfriheten som skapas för medlemmarna i dessa ”lågprisklubbar” och innehavare av rabattsystem utgivna av tredje part, är valfriheten att låta det övriga golfkollektivets medlemmar, subventionera deras spel.
Traditionellt sett har golfklubben finansierats av medlemsavgifter för personer som spelar mycket på sin hemmaklubb, greenfeegäster och nån form av sponsring, företagsgolf eller liknande. Det finns även flera intäktskällor, men dessa tre är de tre största och vanligaste.
Idag finns flera hot mot den traditionella finansieringen. Det erbjuds MYCKET billiga medlemskapsformer, det finns en mängd olika rabatter att köpa från både förbundsanslutna aktörer och privata. Det är en verklighet som golfklubbarna från och med nu måste finna sig i men vad får de för hjälp av Svenska Golfförbundet?
I en tid då golf-Sverige var livrädda att förlora allt för många golfare sänktes tröskeln på både medlemskap och grönt kort. Idag kan en person som är intresserad av att börja spela golf klara det Gröna kortet via nätet utan att ens besöka en golfklubb och sedan bli medlem i en brevlådeklubb för att sedan rabatterat gå ut på sin ”hemmaklubb” och spela golf. Allt subventionerat av ”hemmaklubben”. De som idag tjänar pengar på golf är bolag med automatiserade system som priskrigar om medlemskapsavgiften, som inte är mycket högre än avgifterna till förbundet, och de som säljer rabatthäften. Den traditionella golfklubben, som oftast är en ideell förening där ett eventuellt överskott i ekonomin går tillbaka till föreningen, får slita hårt med både personal, ideellt arbetande eldsjälar samt med vänliga, lojala men även uttjatade samarbetspartners för att få ekonomin att gå i balans.
Svenska Golfförbundet får i stort lika mycket per medlem oavsett om medlemmen är medlem i en Distansklubb eller om den faktiskt är medlem på ”hemmaklubben” och kan på så vis bortse från problemen ovan. Men det borde ju vara intressant för förbundet att klubbarna finns kvar, även de som ligger på mindre orter med mindre belastning. Vad kan de göra?
• I och med de nya reglerna för Grönt kort utbildningen så försvann det naturliga flödet av golfspelare till anläggningarna. Många nya golfare registrerar sig varje år men ingen annan idrott har så många som slutar, hur kommer det sig? Vilka är det som slutar? Alla klubbars analyser ser likadana ut, de som inte blir golfare, de nya medlemmarna. Återinför några av kraven som fanns.
• Ett tak för antalet GIT licenser en klubb kan dela ut. Det främjar en sund konkurrens där medlemmarna åter är med och finansierar de lokala banorna. En 9-hålsbana kan inte ha 25000 medlemmar, en 18-hålsanläggning kan inte ha 45000 st och så vidare.
• Förbundet hjälper klubbarna utveckla ett rabattsystem, likt Moregolf, för de som önskar men där vinsterna stannar i golfkollektivet och på så vis hjälper till att finansiera golfklubbarna.
• Undvika all tredjepartsinblandning där privata aktörer tillåts komma åt golfens fantastiska medlemsregister. Istället för att utomstående aktörer tillåts åtkomst för att råda bot på ett problem, som tex ”No show”, utbilda klubbarna.
Många klubbar har överarbetad personal som går på knäna, svårt att få ideella att ställa upp i klubbens verksamhet samt svår att hitta nya samarbetspartners. Det är en verklighet även golfförbundet måste förhålla sig till och arbeta med. Förbundet måste jobba för sina medlemmar, idag känns det som de jobbar för att finansiera sig själv.
Klubbarnas ekonomi urholkas av tredjepartsaktörer, aktörer ”sponsrade” av SGF.
Hur ska golfklubbarna överleva, hur ska driften av golfbanorna finansieras?
I ivern att nyrekrytera golfare släpps golfutbildningen i princip fri.
Enligt riktlinjer för Grönt Kort-utbildningen ska den blivande golfaren få komma ut på banan snabbare, där en övervägande del av utbildningen skall bedrivas. Proven för spel och teori blir inte längre obligatoriska. I praktiken innebär detta att vem som helst med tillgång till golfens it system kan registrera en golfare med hcp 54.
SGF har lyckats med målsättningen att öka antalet golfare, men till vilket pris för golfklubbarna, klubbar med idrotten som värdegrund, SGF´s gräsrötter? Klubbar som i huvudsak drivs av överbelastad personal och ideellt arbetande eldsjälar med hjälp av vänliga men uttjatade lokala sponsorer.
När det senare är dags för den nya golfaren att börja praktisera sin sport på ”riktigt” och börja sin vandring mot ett lägre hcp. Då kan det inte längre ske i teorin utan den nye golfaren måste utföra denna aktivitet på en golfbana. En golfbana som drivs av en golfklubb eller annan aktör som bekostar anläggningen. För att kunna registrera sina golfrundor och registrera sitt hcp måste banan uppfylla krav för banvärdering enligt det internationella banvärderingssystemet slope och att spelaren ha ett medlemskap hos en golfklubb ansluten till eller associerad till SGF.
Eftersom uppstarten av en golfkarriär kan upplevas kostsam och osäker med undermålig utbildning så finns det ju fina möjligheter att komma åt både medlemskapet och därmed spel på godkända anläggningar till mycket låga kostnader.
Den nye golfaren tecknar ett medlemskap i en ”lågprisklubb” en verksamhet som ofta bedrivs i kommersiellt syfte av aktörer som med SGF´s hjälp genom associationsanslutning kan tillhandahålla golfens it system, men tyvärr i många fall saknar tillgänglig bana med kapacitet att ta emot ens sina egna medlemmar, men den nye golfaren ges möjligheten att spela golf på andra banor som greenfee gäst, samt möjlighet att genomföra sin påbörjade resa inom golfen. Utanför sin hemmaklubb som har allt för många medlemmar i förhållande till sin kapacitet.
• För att ytterligare sänka sina egna kostnader för spel som oftast sker med greenfee spel på banor i närheten av den nye golfarens bostadsort så skaffar den nye golfaren sig någon form av rabattsystem för greenfee spel som förmedlas av tredje part. ”Har du en sådan bil, tittar du på den tv kanalen eller köper du detta häftet” så får du rabatt på ditt golfspel hos utvalda anläggningar. Anläggningar som i sin kamp för att få intäkterna att överstiga kostnaderna för att driva golfbanan lockats in i ett system av rabatter som i slutändan endast gynnar utgivaren av rabatten.
• Då dessa anläggningar rabatterar bort stora delar av sina intäkter så finns ett stort behov att fylla banan med spelare på alla bokningsbara tider. Eftersom golfens eget system för tidsbokning inte har en enkel rutin för ”no show” så tar klubben mot ersättning hjälp med tidsbokning av en utomstående aktör som har tillgång in i golfens eget it system för tidsbokning och sannolikt en väl fungerande rutin för att driva in avgifter för ”no show”.
I denna beskrivning påtalas anledningar till golfklubbarnas krympande ekonomier där utomstående aktörer med hjälp av SGF dränerar klubbarna på intäkter, pengar som behövs inom golfsporten för dess fortlevnad.
Utbildningen, ”lågprisklubbar”, greenfeerabatter och tidsbokningen,
verksamheter som självklart skall hanteras av golfens aktörer, klubbar och deras förbund.
Det ska finnas valfrihet för alla, såväl klubbar och spelare att välja vad de vill att det får kosta att utöva vår sport, men någon måste betala.
I den beskrivning som målats upp här ovan visas hur golfklubbarnas pengar hamnar i fickorna hos tredje part och inte alls används till det de borde användas till, att utveckla golfklubbarna och dess anläggningar.
Utomstående aktörer släpps in i golfens system för medlemshantering och tidsbokning
och ges därigenom möjlighet att utöva sina verksamheter på ett sådant sätt att det skadar
golfens gräsrötter klubbarna, klubbarna varifrån Svenska golfförbundet en gång i tiden bildades. Klubbarna som genom sina avgifter bekostat utvecklingen av dessa system för tidsbokning och medlemshantering.
Valfrihet och konkurrens är argumentet dessa aktörer gärna uttalar.
citat från en av dem.
”Vi främjar utvecklingen av golfspelet då vi sänkt tröskeln för att börja spela. Därför har vi registrerat 1000-tals nya golfare, både juniorer och seniorer, flertalet av dessa aldrig hade börjat spela golf om tex kostnaden varit högre och/eller om flexibiliteten inte funnits där. Vi arbetar med att skapa förutsättningar för en bredd där alla oavsett ålder, ekonomi eller tid kan hitta en möjlighet att spela golf!”
Konkurrensen är satt ur spel redan från början av de flesta och de med lägsta avgifterna av ”lågprisklubbarna” då de saknar anläggningar som har kapacitet ta emot numerären av sina egna medlemmar och eventuella greenfee gäster, men tillåts att registrera obegränsat antal medlemmar i GIT med en associationsanslutning till SGF.
Det fungerande greenfeesamarbetet och priskonkurrens som tidigare fanns inom golfen och byggde på det faktum att det måste finnas kostnadstäckning för klubbarna är satt ur spel av vårt eget förbund.
Valfriheten som skapas för medlemmarna i dessa ”lågprisklubbar” och innehavare av rabattsystem utgivna av tredje part, är valfriheten att låta det övriga golfkollektivets medlemmar, subventionera deras spel.